comment 0

Den enda utvägen från utanförskap är utbildning

“Om vi bränner en bil, får vi prata om vår bok då?”

Journalisterna och författarna Philip O’Connor och Haidar Hajdari skriver idag på SVT Opinion. Philip och Haidar har växt upp i de stockholmsförorter som vissa högerpopulister, journalister och var och varannan “orolig medborgare” idag gärna refererar till som No Go Zones. Deras text fokuserar på medias ointresse för allt som händer i förorten, förutom om det handlar om brända bilar, våld och skadegörelse då förstås. Texten är värd att läsas i sin helhet, och säkert även den bok Philip och Haidar skrivit för att väcka läslusten för ungarna i förorten, men det är en specifik mening som får det att börja brinna i just mig:

“Vi vill tända elden för läsningen hos dem. Vi vill att alla ungdomar i Sverige ska brinna för kunskap, inte för att bränna bilar. Och varför vill vi göra det? För vi vet att den enda utvägen från utanförskap är utbildning, och har man läsvanan blir utbildning mycket enklare.”

Den enda utvägen från utanförskap är utbildning. Den enda utvägen från utanförskap är utbildning. Ska jag säga det igen?

Den enda utvägen från utanförskap är utbildning!

Jag läser detta och tänker på ett TED talk jag såg för bara några dagar sedan. Det är med Sal Khan, han som startade Khan Academy, ni vet? Han frågar oss varför vårt utbildningssystem fokuserar på att lära ut för att klara prov, inte för att bemästra. Han pratar om hur skolans idé om att alla går vidare i samma takt gör att man börjar bygga på första våningen innan grunden hunnit torka, och våning två när våning ett bara är 80% klar, och sen våning 3 för tidigt på det och hur huset tillslut kommer fallera och tro att hen helt enkelt inte är bra på matte!!

Ja, kolla klippet för tusan.

Jag älskar den här delen: Tänk dig att du för 400 år sedan, då läskunningheten i västeuropa var ca 15 % (ändå högst i världen!), hade frågat en läskunnig, säg en präst till exempel, hur stor del av befolkningen han trodde skulle kunna lära sig läsa. Han hade troligtvis svarat något i stil med

“20-30% kanske, med ett riktigt bra utbildningssystem”.

Idag vet vi att det inte stämmer, att nära 100% kan lära sig läsa.

Tänk dig istället att du idag frågar en matematiker eller cancerforskare hur stor del av befolkningen de tror har potentialen att kunna bli typ matematiker eller cancerforskare. Vad tror du att de hade svarat? Jag, som själv är fysiker och har umgåtts en hel del med både matematiker, fysiker, läkare och allt möjligt annat högutbildat patrask kan intyga att Sal har ganska rätt i att svaret skulle bli något i stil med

“nja, 20-30% kanske, med ett riktigt bra utbildningssystem”.

Vad tänker ni nu? Tänker ni samma som jag?? :DDD Att vi alla kan bli fysiker!! min dröm!

Hehe.

Nä. Men detta leder ju rakt in på den allra viktigaste frågan: underskattar vi inte människors potential?

Om vi kan skapa ett mer individanpassat utbildningssystem, där barn, unga och vuxna kan lära sig i sin takt, kommer vi då kunna lösa problemet med den enorma kompetensmissmatchningen på svensk arbetsmarknad, och samtidigt minska segregation och ge människor möjligheter att skapa det liv de vill leva?

För mig ter det sig overkligt att politiker idag som lösning på integrationsproblem fokuserar på att skapa så kallade enkla jobb. Att döma de som redan är utsatta till livstids låglönejobb kommer inte minska segregationen i samhället, tvärtom! Det är dock ett faktum att många som kommer till Sverige inte har haft tillgång till samma utbildningsmöjligheter som genomsnittssvensken, och att många barn inte kan få stöd hemifrån med skolarbete. Detta kan vi faktiskt göra något åt! Dels genom att våga modernisera skolan och använda oss av den kunskap och de verktyg som utvecklats världen över för att erbjuda barn, unga och vuxna mer individanpassad utbildning, dels genom att ge lärare och pedagoger tid och frihet att utveckla skolan och dess arbetssätt. Kanske också dags att förändra klasssystemen som delar in efter ålder av gammal vana, och förändra incitamentstrukturer så att vi lär oss för livet, inte för proven och betygen.

Överlag måste vi vidga vår uppfattning om vad skola och utbildning är och ska vara, och förkasta den föråldrade synen på vad människor kan och inte kan klara av.

 

comment 0

2

This morning we woke up to a snow storm, and the outcome of the metaphorical storm that was the 2016 US presidential election.

Trump is now the president of the United States of America.

Everything about Donald Trump disgusts me. His behavior disgust me, his looks disgust me, his values disgust me, and especially the words that come out of his mouth disgust me. But there is a view that some of his supporters are communicating that I understand, and even agree on. It is the fact that there are problems with our so called democratic system.

When “democracy” consists of giving people one chance every 4 years to vote on one of only two candidates, none of whom they trust, is it surprising that they use that chance to shout loud? To protest? To revolt? In that sense, today’s election result is not that surprising.

When was the last time you felt that your voice was really heard and that you in a simple and efficient way were able to contribute to political projects and decisions on subjects that matter to you?

It’s not just utopia, it can be reality. But then we have to change the way politics work, starting with developing tools and structures that let people have their say and be listened to, and that let them be involved in finding solutions to problems in society that affect them.

 

comment 0

1

The following is part of a text I wrote two years ago, in the wake of the most recent Swedish election, but never published. I let it serve as a background to what’s coming next.

They say we have a parlamentary crisis. Sweden is a split country, the right and the left are unable to cooperate, the great wall rising between their political standpoints is impossible to tear down. I would say, rather, that what they refuse to tear down is their pride. “We made a promise to our voters!” they say, “we can not let them down”. I don’t agree. Your voters are, depending on your political affiliation, 4.6-31 % of the swedish people, the people you are supposed to serve to 100 %, not 4.6 %, not 5.4 % not 5.7 %, not 6.1, 6.9, 12.9, 23.3 or 31 % (KD, FP, V, C, MP, SD, M, S).

There is of course no great wall between the swedish political right and left. There is disagreement in certain points at issue (subject matters). The span of the swedish political scale could easily fit on one third of the political scales of most other countries, even in the developed, democratic countries, like France, to name one example, where I happend to live during the last presidential campaign.

There are three things I value particularly high in a politician:

Honesty

Awareness

Humanity

I find this in very few politicians today. I’ve heard many people say “it’s tough out there, you have to play the political game”. I don’t believe that is true. People think they have to play the game, because that’s what everyone else is doing. They are all wrong.