comment 0

Riksdagen bör säga nej till regeringens förslag om undantagslagar

Regeringen meddelade i lördags genom en lagrådsremiss att man vill ges speciella befogenheter att runda riksdagen för att om nödvändigt kunna ta snabba beslut för att hindra spridning av coronaviruset. Det kan tyckas okontroversiellt, men i en tid av kris är det viktigare än någonsin att värna öppenhet och samarbete, och vara uppmärksam på politiska ageranden som kan försvaga våra rättigheter långt efter att krisen är över. Speciellt när dessa åtgärder sannolikt inte hjälper någon.

I flera andra länder har man i samband med coronakrisen infört undantagslagar som givit regeringarna större makt. Detta har också kritiserats – bland annat av Sverige, så sent som i torsdags. Till skillnad från länder som Ungern och Frankrike har Sverige inga möjligheter till undantags- eller fullmaktslagstiftning i fredstid. Det är ingen slump utan resultat av omfattande utredningsarbete och noga överväganden.

Man ska komma ihåg att frågan på inget sätt är ny. Vilka befogenheter regeringen ska ha i ett krisläge har utretts ingående sedan arbetet med 1974-års regeringsform. Då fann man att det endast var i ”krig” eller vid ”krigsfara” som regeringen skulle få utökade befogenheter. Att införa en allmän undantagsparagraf för ”nöd” eller ”krisläge” skulle öppna för missbruk och man valde därför att stänga den dörren för politikerna.

Inte heller tidigare i historien tillgrep man sådana drastiska åtgärder; under andra världskriget hade Sverige en samlingsregering, men man gick inte förbi riksdag eller grundlag trots krigstid.

Beslut om att ändra demokratins och rättsstatens ramar kan aldrig ses isolerat – de principer som anförs som grund till sådana beslut kommer vare sig man vill eller ej att upphöjas till generella principer för motsvarande beslut i framtiden – de blir prejudicerande. Därför är det av yttersta vikt att sådana aldrig hastas fram. Man bör också ha klart för sig att befogenheter som dessa inte kan begränsas till en viss regering; om en regering genom speciallagstiftning i ett krisläge kan få befogenhet att sätta sig över riksdagen, kan även en annan regering få det. Man kan här fråga sig huruvida Löfven hade föreslagit detta om hans eget parti inte satt i regeringen och Sverige istället för en rödgrön minoritetsregering hade en regering bestående av något eller några av SD, M och KD.

En central fråga här är vad det är regeringen faktiskt vill. Förslaget blev först känt för allmänheten när Expressen kom över en promemoria som cirkulerats till riksdagspartierna. Detta är motsatsen till den normala beredningen av förslag. Man satte sedan en remisstid på 24 timmar som låg över en helgdag, vilket inte ger remissinstanser rimlig möjlighet att svara. De som uttalat sig för föreslaget har heller inte gjort tydligt vad det är för exakta befogenheter regeringen behöver få – vilka lagar hade regeringen, om deras förslag varit verklighet, infört som förordningar utan att blanda in riksdagen?

I lagrådsremissen ger man ett antal exempel på vilken typ av åtgärder man kan vilja införa, men poängterar att man vill utforma lagen på ett sätt som ger frihet eftersom man inte vet vilka behov som kommer att uppstå framöver. Det är förståeligt att man vill hålla dörrar öppna för olika åtgärder men som förslaget är formulerat skapar det stor rättsosäkerhet. Faktum är att smittskyddslagen redan ger stora befogenheter för regeringen att agera, och i de enstaka fall där den inte räcker till bör man kunna besluta om åtgärdena i riksdagen i normal ordning. Regeringen har inte fått nej av oppositionen till en enda av sina åtgärder mot coronasmittan och allt har gått förvånansvärt snabbt. Beslut har i förra veckan fattats på två dagar, från proposition till riksdagsbeslut. Det är svårt att tänka sig att det finns åtgärder som skulle behöva vidtas med kortare varsel än så.

Det är bara när regeringen vill agera i strid med riksdagen som fullmaktslagarna behövs. Det motiverar till att ställa frågan om vilka lagar regeringen kan tänkas vilja införa där de inte kan komma att få stöd av en riksdagsmajoritet.

Antar man istället att regeringens syfte inte är att undvika motstånd i riksdagen finns i nuläget ingen god motivering för att införa en undantagslag. Vi går som samhälle igenom en period av stor oro, en tid då det är viktigare än någonsin att hålla huvudet kallt, inte ta förhastade beslut och bygga förtroende genom öppenhet och samarbete. Fram till idag har jag personligen blivit positivt överraskad av hur väl regeringen hanterat denna mycket svåra situation och förankrat sina åtgärder brett i riksdagen. Tyvärr tyder regeringens senaste drag på att man vill ta ett steg bort från den strategin. Det riskerar att leda till splittring och ogenomtänkta beslut när vad vi behöver är det motsatta.

Demokratin och rättsstaten är oerhört viktiga värden. Coronakrisen har orsakat mycket lidande, mänskligt och ekonomiskt. Ska vi verkligen låta den parlamentariska demokratin och den svenska politiska modellen bli offer för coronan de också? Riksdagen behöver ta sitt ansvar och säga nej till regeringens förslag.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.