comment 0

Vad röstar vi på egentligen?

 

När du tänker socialdemokraterna, poppar inte då en liten ägg-Löfvén upp i ditt huvud, eller kanske vår doktor finansminister? Eller kanske är sossarna fortfarande Göran Persson för dig, eller rebell-Palme, eller till och med  folkhems-Per Albin Hansson (isf är jag impad av att du använder internet).

Oavsett om vi kryssar ett namn eller inte på valsedeln, så röstar de allra flesta av oss på person, inte parti. Vi röstar inte på loggan, och ofta inte på partiprogrammet hur bra det än är; det är personligheter som fastnar, det är personligheter vi identifierar oss med, blir förtjusta i, vill följa eller bekämpa.

Sen 70-talet har andelen riksdagsledamöter som anser att man bör rösta emot partilinjen om den krockar med egna värderingar minskat från 70% till under 30%. Ledamöter som faktiskt röstar mot partilinjen blir utfrysta, och nerknuffade på partiets listor till nästa val. Det drabbar dig som väljare eftersom ditt personkryss tappar i värde när enskilda politiker inte tillåts driva den politik de tror på, och det drabbar samhället som helhet när dina folkvalda agerar tvärtom mot vad de lovade dig i förra valrörelsen och du känner hur förtroendet för politikerna i allmänhet eroderas – de är ju bara marionetter för partiledningen ändå, och partiledningens linje i sin tur är en produkt av PR-byråer och twitter-vindar.

representationsstil_diagram

Källa: politologerna.wordpress.com

Blockpolitik och utmobbningen av individer med integritet och karaktär späder ut det lilla inflytande du som väljare har på svensk politik, vår lilla demokratiska tårtbit. Istället får vi någon sorts opersonlig, förenklad och fördummande retorik, allt för att försöka visa upp en perfekt rosig yta. Den framstår mest som plastfolie – genomskinlig och irriterande.

Varför gör de så här? Är vi så dömande att minsta misstag från en politiker plockar bort dem som alternativ på valdagen? Är det media som blåser upp en åsiktsdiff inom ett parti till en stor nyhet om ett parti i inre kris? Och varför har inte partiledningarna integritet nog att stå upp för sina ledamöters rätt att ha en egen åsikt?

Nu måste man leta utanför de gamla partierna för att hitta personlighet. Det är jävligt trist, och jag är helt övertygad om att deras försöka att minimera misstag syns på valdagen i form av färre röster, och ett skifte mot populistiska politiker med tveksamma, men ändå existerande, personligheter.

 

 

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.