Close Search

Type your search terms above and press return to see the search results.

comment 0

Moralisering och generallisering skadar sexarbetare

Jag har alltid avskytt skvaller. Hade noll intresse för det som tonåring, har noll intresse för det som vuxen, och har absolut inte mer intresse för det när det handlar om en B-kändis-douch som Paolo Roberto.

Jag känner obehag av diskussionen, om man nu kan kalla den det, som följt Paolos gripande eftersom den till 99% består av skvaller, moraliserande och generaliseringar. Så egentligen vill jag inte prata om var Paolo befinner sig på svinskalan och varför.

Men vi kan prata om sexarbetare, eller prostituerade, vad ni nu föredrar att kalla dem. Många tenderar att vilja kalla dem offer helt oavsett situation, men de är människor, så jag tänker att vi pratar om dem som människor.

Det är många som anser att sexarbete aldrig kan vara frivilligt. Det finns dock en hel del sexarbetare som genom åren varit väldigt tydliga med att de gjort ett val, och är tillfreds med det. Att då säga att denna ände av skalan av frivillighet inte existerar är ett förminskande och infantiliserande av dessa personer som jag anser är respektlöst. Med det sagt finns det naturligtvis personer på alla delar av den skalan, från helt frivillig sexarbetare till offer för trafficking. Däremellan finns personer som till följd av någon typ av utsatthet, påtryckningar eller psykiska besvär hamnat i en inte helt självvald situation där hen säljer sex.

– Amnesty International
– Human Rights Watch
– WHO
– UNAIDS
– UN Population Fund
– UN Women
– UN Development Program
– ILO (International Labour Organization)
– European AIDS Treatment Group
– Platform for International Cooperation on Undocumented Migrants
– ILGA Europe
– ILGA World
– Global Alliance Against Trafficking in Women
– Global Commission on HIV and the Law
– Anti-Slavery International
– The Lancet
– Royal Collage Of Nursing
…samt RFSL

Det här är en lista på organisationer som förespråkar förändrad lagstiftning om sexköp i riktning mot en avkriminalisering tillsammans med olika stödåtgärder. Är man generaliserande och moraliserande, som många är i debatten just nu, kan detta tyckas fel. Men det här är inte någon konspiration från torskarna, många årtionden av forskning och erfarenhet har visat att avkriminalisering ger bättre möjligheter att hjälpa dem som hamnar i utsatthet och ger bättre arbetssituationer för de som faktiskt valt sexarbete som sitt yrke.

Att moralisera kring sexköp och alltid uppmåla kvinnan som ett offer snarare än en vuxen tänkande människa som kan ta egna beslut i sitt liv är inte bara ett förminskande av dessa kvinnor utan också ett hinder för att hjälpa de som faktiskt är i en utsatt situation.

Att förespråka hårdare straff just efter en sådan här händelse, som regeringen nu gör, är absolut renaste populism.

Och det hjälper ingen.

Men trafficking. Människohandel. Att bedriva trafficking, eller att utnyttja ett offer för trafficking genom att köpa sex, är bland det vidrigaste en människa kan göra mot en annan.

Paolos uttalande om att kvinnan kanske inte var där av fri vilja dumpar honom väldigt nära det hålet för genomvidriga människor.

Det går inte att generalisera och moralisera i frågan om sexarbete, för det hindrar oss från att urskilja de verkliga problemen och hitta effektiva lösningar som tar oss framåt och förbättrar livet för människor.

Det är tragiskt att så många inte kan se att en ände av skalan är ett elände som måste bekämpas, men att den andra änden är ett val, om än något ovanligt, som gjorts av personer som förtjänar att bli behandlade som vuxna och med respekt. Och naturligtvis, att det däremellan finns en enorm gråzon av personer som behöver olika typer av stöd för att ta sig till en bättre plats i livet.

Tänk om fler kunde fokusera på dem, och på lösningarna, istället för på skvaller och populism.

comment 0

Riksdagen bör säga nej till regeringens förslag om undantagslagar

Regeringen meddelade i lördags genom en lagrådsremiss att man vill ges speciella befogenheter att runda riksdagen för att om nödvändigt kunna ta snabba beslut för att hindra spridning av coronaviruset. Det kan tyckas okontroversiellt, men i en tid av kris är det viktigare än någonsin att värna öppenhet och samarbete, och vara uppmärksam på politiska ageranden som kan försvaga våra rättigheter långt efter att krisen är över. Speciellt när dessa åtgärder sannolikt inte hjälper någon.

I flera andra länder har man i samband med coronakrisen infört undantagslagar som givit regeringarna större makt. Detta har också kritiserats – bland annat av Sverige, så sent som i torsdags. Till skillnad från länder som Ungern och Frankrike har Sverige inga möjligheter till undantags- eller fullmaktslagstiftning i fredstid. Det är ingen slump utan resultat av omfattande utredningsarbete och noga överväganden.

Man ska komma ihåg att frågan på inget sätt är ny. Vilka befogenheter regeringen ska ha i ett krisläge har utretts ingående sedan arbetet med 1974-års regeringsform. Då fann man att det endast var i ”krig” eller vid ”krigsfara” som regeringen skulle få utökade befogenheter. Att införa en allmän undantagsparagraf för ”nöd” eller ”krisläge” skulle öppna för missbruk och man valde därför att stänga den dörren för politikerna.

Inte heller tidigare i historien tillgrep man sådana drastiska åtgärder; under andra världskriget hade Sverige en samlingsregering, men man gick inte förbi riksdag eller grundlag trots krigstid.

Beslut om att ändra demokratins och rättsstatens ramar kan aldrig ses isolerat – de principer som anförs som grund till sådana beslut kommer vare sig man vill eller ej att upphöjas till generella principer för motsvarande beslut i framtiden – de blir prejudicerande. Därför är det av yttersta vikt att sådana aldrig hastas fram. Man bör också ha klart för sig att befogenheter som dessa inte kan begränsas till en viss regering; om en regering genom speciallagstiftning i ett krisläge kan få befogenhet att sätta sig över riksdagen, kan även en annan regering få det. Man kan här fråga sig huruvida Löfven hade föreslagit detta om hans eget parti inte satt i regeringen och Sverige istället för en rödgrön minoritetsregering hade en regering bestående av något eller några av SD, M och KD.

En central fråga här är vad det är regeringen faktiskt vill. Förslaget blev först känt för allmänheten när Expressen kom över en promemoria som cirkulerats till riksdagspartierna. Detta är motsatsen till den normala beredningen av förslag. Man satte sedan en remisstid på 24 timmar som låg över en helgdag, vilket inte ger remissinstanser rimlig möjlighet att svara. De som uttalat sig för föreslaget har heller inte gjort tydligt vad det är för exakta befogenheter regeringen behöver få – vilka lagar hade regeringen, om deras förslag varit verklighet, infört som förordningar utan att blanda in riksdagen?

I lagrådsremissen ger man ett antal exempel på vilken typ av åtgärder man kan vilja införa, men poängterar att man vill utforma lagen på ett sätt som ger frihet eftersom man inte vet vilka behov som kommer att uppstå framöver. Det är förståeligt att man vill hålla dörrar öppna för olika åtgärder men som förslaget är formulerat skapar det stor rättsosäkerhet. Faktum är att smittskyddslagen redan ger stora befogenheter för regeringen att agera, och i de enstaka fall där den inte räcker till bör man kunna besluta om åtgärdena i riksdagen i normal ordning. Regeringen har inte fått nej av oppositionen till en enda av sina åtgärder mot coronasmittan och allt har gått förvånansvärt snabbt. Beslut har i förra veckan fattats på två dagar, från proposition till riksdagsbeslut. Det är svårt att tänka sig att det finns åtgärder som skulle behöva vidtas med kortare varsel än så.

Det är bara när regeringen vill agera i strid med riksdagen som fullmaktslagarna behövs. Det motiverar till att ställa frågan om vilka lagar regeringen kan tänkas vilja införa där de inte kan komma att få stöd av en riksdagsmajoritet.

Antar man istället att regeringens syfte inte är att undvika motstånd i riksdagen finns i nuläget ingen god motivering för att införa en undantagslag. Vi går som samhälle igenom en period av stor oro, en tid då det är viktigare än någonsin att hålla huvudet kallt, inte ta förhastade beslut och bygga förtroende genom öppenhet och samarbete. Fram till idag har jag personligen blivit positivt överraskad av hur väl regeringen hanterat denna mycket svåra situation och förankrat sina åtgärder brett i riksdagen. Tyvärr tyder regeringens senaste drag på att man vill ta ett steg bort från den strategin. Det riskerar att leda till splittring och ogenomtänkta beslut när vad vi behöver är det motsatta.

Demokratin och rättsstaten är oerhört viktiga värden. Coronakrisen har orsakat mycket lidande, mänskligt och ekonomiskt. Ska vi verkligen låta den parlamentariska demokratin och den svenska politiska modellen bli offer för coronan de också? Riksdagen behöver ta sitt ansvar och säga nej till regeringens förslag.

comments 2

Min 50-årsvision

Har ni också stött på en massa texter på sistone där diverse skribenter försökt sig på att beskriva deras vision av vår värld om 50 år? 50 år är en lång tid. Om vi haft en linjär utveckling hade det varit som att jämföra år 1970 med idag. Det har hänt ganska mycket på de åren. Men nu lever vi inte i ett samhälle som utvecklas linjärt, utan exponentiellt. Det innebär att världen år 2070 kommer vara så totalt annorlunda mot idag, att den egentligen är helt omöjlig att förutspå. De där skribenterna har de flesta målat upp en total dystopi. Vill ni må lite dåligt, kika in på Timbro som låtit fem författare, forskare och debattörer skildra Sverige om 50 år. En som försökt sig på en positiv vision är ECTs Bea Rindevall. Men hon verkar ha missat det här med exponentiell utveckling. Hennes vision är mer en trist, ensidig och krystat snäll bild av vad värden kan vara om 10-15 år, om vi är duktiga. Det är ingen vision som inspirerar. Är det så svårt?

Nu under jul var jag hemma hos mamma i Örebro. Där har man just beslutat att dra in länsbusslinjer i de norra länsdelarna – bergslagens skogar, gamla bruksmiljöer och sedan länge avfolkningsbygd. Men även där spirar entreprnörskap i liten skala i billiga gamla industrilokaler, och folk flyttar ut hit från stan för att få lugn och ro och plats att vara, andas, odla, brygga öl, göra praliner, koda på distans eller försöka sig på självhushåll. Jag sa till mamma att det här vore ju en perfekt miljö att testa självkörande minibussar. De kan köra i cirklar för att plocka upp folk i avkrokar och lämna av dem vid tågstationen i Lindesberg, Storå eller Kopparberg (mamma blev så exalterad att hon nästan hoppade ur stolen). Knappt någon trafik är det där heller så störningarna i turerna lär bli mycket mindre än i storstan. Allt eftersom AI-n blir bättre kan man plocka in dem i mer trafikerade miljöer. Om 50 år kommer de vara överallt. Köra bil kommer man göra för skojs skull, men inte i stan, såklart. Inte för att du inte får, utan för att det kommer finnas fem, tio snabbare, bekvämare och allmänt bättre färdmedel. Och för långa transporter? Flygen kommer utvecklas rejält: mindre farkoster, eldrivna, smidigare på- och avstigning och byten så att du kan “hoppa” dig fram i Europa lika smidigt som de senaste 50 årens tågluffare. Tågen kommer finnas där också såklart. Som alltid i historien ökar alternativen, och oavsett om de blir magnetdrivna tågliknande farkoster på land eller i vakuumtunnlar, självkörande elbilskaravaner i 200 km/h på autobahn 2.0 eller helt nya lösningar så kan vi njuta av att ha de innovationerna framför oss. Det betyder ju att vi kan vara del av att utveckla dem och skapa förutsättningar för att de realiseras och används.

Apropå eldrivna lösningar, så ser jag fram emot två saker vad gäller elproduktion under de närmaste 50 åren. Det första är mer teknologi som möjliggör decentralisering av elnätet. Det innefattar decentraliserad produktion, genom vindkraft, solkraft, vågkraft, småskalig kärnkraft, olika typer av bioenergitillverkning genom cirkulära system för produktion, konsumtion och avfall, och framtidens nya teknologier som vi ännu inte sett. Det innefattar också teknologi för att elnätet ska klara av att hantera detta myller av inputs och outputs, och automatisering så att elen kan användas när vi har gott om den, och lagringsmöjligheter genom ny batteriteknik. Decentralisering är inte bara bra för att vi minimerar förluster vid elöverföring, utan också ur en driftsäkerhetssynpunkt. Vi kommer då inte vara beroende av att fåtal kraftverk och har större kontroll över elproduktion och eltillförsel i vårt lokalsamhälle. Men fysiknörd som jag är kan jag inte låta bli att hoppas på de riktigt revolutionerande teknologierna också. Jag tänker framförallt på fusion. Forskningen på fusionskraft går långsamt men vi ser ändå kontinuerliga framsteg. Kommer vi driva våra samhällen på fusionskraft om 50 år? Jag tror det. Kolla in vad som händer på MIT om du vill bli lite glad. Men om Sverige ska vara en del av den sagan behöver vi sätta en gemensam, modig och långsiktig vision och genomföra den. Satsning på forskning och kompetensbyggande är vad som krävs.

Det jag ger er nu kommer vara mer mindblowing än någon annan framtidsförutspåelse: Om 50 år kommer vi själva välja när vi ska avsluta våra liv.

Framstegen inom medicin är och kommer fortsätta att överträffa vad vi kan föreställa oss: helt nya behandlingar mot cancer och demenssjukdomar, genteknik, labbodlade organ, proteser som lyder våra tankar och förstärker våra förmågor. Vi kommer kunna hålla oss levande väldigt mycket längre än idag, och må mycket bättre. Makten kommer ligga i våra egna händer att besluta att nu är vi nöjda, nu har vi levt vårt liv fullt ut. Men här finner vi också nästa generations stora klassfråga: Är det alla eller de få som kommer ha tillgång till denna mänsklighetens revolution? Det är vår generation som avgör.

Och naturligtvis kommer vi lägga om hela vår skattepolitik. Skatt på mark och resursutnyttjande är en lågoddsare, eftersom vi måste bli helt cirkulära så småningom och utnyttja vår planet på bästa sätt. Vi behöver den, även om vi såklart inte kommer kunna stå emot nyfikenheten att utforska resten av vårt solsystem. Jag undrar när vi får vårt första rymdhotell. Inom 50 år helt klart, om det nu blir i omloppsbana eller på månen. Vi kommer vara på god väg att få till det där med fullt kretslopp i en rymdfarkost – förutsättningen för att ta oss längre ut i det okända. Mars är vi nog på om 10 år och om 50 kommer vi ha en permanent forskningsstation där, en utgångspunkt för uppdrag för att utvinna mineraler från asteroider i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter. Den stora politiska frågan här är vem som äger rymden? Vem har rätt att dra nytta av och kanske tjäna pengar på kosmiska himlakroppar? Är det kolonisation om det inte finns några levande organismer där?

Det här tar oss in på frågan om makten i världen. Var ligger den om 50 år? Vi är fortfarande i början av vårt liv i det digitaliserade samhället. Ju mer teknik vi får, desto större blir möjligheterna, men då även möjligheterna att övervaka och kontrollera oss. Vi lämnar så tydliga digitala spår idag att underrättelsetjänster slutat jobba under cover (de kan alltid spåras), och många länder har så långtgående övervakning att de kan följa varje steg du tar. Tänk er när vi är direkt sammankopplade med tekniken genom smarta pacemakers, insulinpumpar eller direkt interface mellan dator och hjärna. Om framtiden inte ska bli en dystopi, där någon annan kontrollerar ditt liv, då måste vi ändra riktning. Det är inte alls omöjligt. I min vision använder vi automatisering, AI och data för medborgares och allmänhetens bästa: för att optimera alla tjänster i offentlig sektor, allt från trafiklösningar och kommunikationer till medicinsk diagnosticering. IT-säkerhet ges högsta prioritet hos myndigheter, och våra universitet utbildar i Privacy by design. Stark lagstiftning och nya teknologiska lösningar ger oss kontroll över vår data, och låter oss använda den där vi anser att den gör nytta. Vår demokrati är betydligt starkare än idag, eftersom vi ställer högre krav på transparens och hittar sätt att ha djupare samtal mellan medborgare och politiker, forskare och civilsamhälle mellan valen, vilket skapar verkligt inflytande och effektiva lösningar.

Vad mer? Hus kommer börja 3D-printas om några år och kommer då byggas snabbare än idag med lägre arbetskostnader vilket leder till billigare bostäder. Hela snacket om kött eller inte kött kommer vara slut sen länge, tack vare ett nära oändligt utbud av växtbaserade proteiner och labbodlat kött av alla slag du kan tänka dig. Sånt som smakar kött, sånt som smakar sniglar, whatever floats your boat. Jag skulle kunna fortsätta, men jag tänker att ni ska ha lite kvar att fantisera om själva också. Och vill ni vara med och bygga den här världen från politiskt håll? Blipirat.nu så gör vi det tillsammans.

 

 

 

 

 

 

 

 

comment 0

Min kandidatur till Partiledare för Piratpartiet

Först vill jag säga att jag är väldigt glad och lite tagen av alla nomineringar och allt stöd jag fått från medlemmar och olika delar av partiet inför partiledarvalet på söndag.

Jag har haft tid på mig att tänka. En kväll i början av juli vid bygdegården utanför Visby som vi hyrt under Almedalsveckan sa Magnus “Kom, vi tar en promenad”. Han berättade att han skulle bli pirat på riktigt, att han skulle ut och segla på de sju haven. Det innebar att han inte tänkte ställa upp för omval. Jag kanske borde ha sett det komma, men ska jag vara ärlig så väntade jag mig inte det alls.

Min första tanke när Magnus hintade om att jag borde kandidera var “Det går inte!”. Jag driver redan ett sidoprojekt turned into startup utan några direkta inkomster i nuläget, och att ha två obetalda engagemang, där jag i båda är ytterst ansvarig, och samtidigt behöva hitta en tredje sysselsättning som jag kan leva av, det kändes inte praktiskt möjligt.

Men nu är det ju så att det finns en mängd andra vinklar att se på den här möjligheten än huruvida den är praktiskt möjlig eller ej. Framförallt insåg jag, ju mer vi i styrelsen och i AU diskuterat och planerat hur vi går vidare från två tuffa val som inte gått vår väg mot betydligt starkare resultat om tre år, att jag har en mängd tankar och ideer om vad vi behöver göra och är otroligt sugen på att ta dem från idéer till handling, tillsammans med er naturligtvis. Så varje gång jag sa till mig själv att “det går inte” sa min hjärna “men jo, kanske”.

Det går att ta sig förbi praktiska hinder, men de utgör ändå en begränsning, i det här fallet av min tid. Jag vill att ni ska vara medvetna om det när ni lägger er röst. Partiet är inte partiledningen utan medlemmarna, och jag kommer behöva mycket hjälp från er för att vi ska ta oss framåt.

Piratpartiet behövs i Sverige idag. Nästan varje dag talas det om offentliga IT-haverier, olika former av filtrering och censur, matchningsproblem på arbetsmarknade till följd av digitalisering och automatisering, och inskränkningar av demokratiska fri- och rättigheter. Vårt problem är inte att vi är inaktuella eller våra frågor ointressanta, utan att vi inte har manskap nog att springa på alla bollar och inte tillräckligt genomarbetad kommunikation för att skära oss igenom massan av politiskt snömos och ta täten med ett tydligt budskap.

Om jag blir vald till partiledare kommer mitt fokus ligga på två saker:

  1. Att öka medlemsantalet runtom i landet och aktivera medlemmar i politiska samtal.

De allra flesta blir inte medlemmar för att inaktivt iakta, och inte heller för att “jobba” för partiet på olika uppdrag, utan för att delta i politiska samtal och en rörelse med idéer och visioner att ta samhället framåt. Så låt oss mötas i de samtalen, både fysiskt och digitalt. Och låt oss välkomna fler in i dessa samtal.

  1. Att utveckla och förtydliga vår kommunikation och sätta den i ett sammanhang, ett narrativ.

Vi behöver formulera vår egen “världsbild” och äga vår problembeskrivning: vilket samhälle står vi i idag, vilket samhälle vill vi se, och hur kommer piratpolitik att föra oss från det tidigare till det senare? Dessutom behöver vi bygga relationer med organisationer och individer som delar vår problembeskrivning och våra värderingar, för att skapa förtroende och bygga fler plattformar att nå ut.

Fokus nummer två är ett arbete som kommer ledas av styrelsen, naturligtvis med input från medlemmarna. Fokus nummer ett är där jag verkligen behöver er hjälp, och jag tror de flesta av er vill vara delaktiga i detta. Ofta handlar det om att våga ta initiativet att samla pirater på orten för samtal över en kaffe eller öl, eller frigöra lite tid för att arrangera ett seminarium och bjuda in en intressant gäst, eller skriva en debattartikel till lokaltidningen, ensam eller tillsammans, eller så lite som att prata om piratfrågor med en vän. Gör vi alla något så kommer mycket att hända.

Vi har idag ett stark politiskt program som räcker mycket långt, och ett principprogram som ofta ger svar där vi inte har sakpolitik. Däremot finns det att behov att stärka upp inom vissa områden, där vi förväntas ha tydligare svar. Vi har i styrelsen pratat om fyra politikområden där vi vill sätta igång arbetsgrupper för att genom öppna processer utveckla vår politik. Det handlar preliminärt om skola, vård och omsorg, miljö och klimat samt ekonomisk politik. Flera av dessa är också relevanta på lokal nivå, och politikutvecklingen här kan vara stöd för er medlemmar runtom i landet i framtagandet av kommunpolitiska program till kommunvalen 2022. Naturligtvis är det som alltid även välkommet att ni medlemmar själva tar fram motioner och driver politik inom de områden ni brinner extra mycket för.

Piratpartiet har historiskt lidit hårt av inre konflikter. Jag anser att det är värdefullt att vi har medlemmar med en mängd olika åsikter, det kan ge de mest utvecklande samtalen och innovativa idéerna. Däremot kräver det att de som deltar i samtalen är beredda att lyssna, är ärliga men också har ett respektfullt beteende, speciellt eftersom vi alla gör det här helt på volontärbasis; vi har alla valt att bidra till partiets arbete för att vi delar vissa centrala värderingar och visioner. Jag kommer göra vad jag kan för att skapa ett klimat där våra olikheter skapar värde snarare än konflikt. Det jag önskar av er är tolerans med varandras olikheter, och att ni är ärliga mot mig i hur jag kan förbättra mitt ledarskap (om jag blir vald).

För mig är vinst i val inte ett mål i sig självt, även om det är en bra måttstock för framsteg. Jag är engagerad i partiet för att jag delar Piratrörelsens analys av samhällsutvecklingen i och med digitalisering, automatisering och internets utveckling. För att jag delar synen på kunskap och evidens som centrala vid  policyutveckling, för transparens och öppenhet som viktiga värden, för rätten till kunskap och att kunskap är en förutsättning för utveckling, för inställningen att uppskatta olikheter och att allas röster ska få höras även om man inte gillar dem, och mycket mer ur vårt principprogram. Målet för mig är att dessa principer och dess sakpolitiska konsekvenser får fäste i folks medvetande och så smånginom slår igenom i politiska förändringar, i lagar, budgetar och satsningar. Jag vet att vi kan leverera ett politiskt ledarskap för den digitala tidsåldern. Den osäkra variabeln är tiden det tar tills att det ledarskapet blir tydligt för allmänheten. Men låt oss då fira varje litet framsteg på vägen dit: varje gång vi ändrar någons syn på partiet, varje ny medlem, varje lärdom på vägen.

Tillslut når vi fram.

Oavsett om jag får just din röst på söndag eller ej, så ser jag fram emot att fortsätta ta det här partiet framåt tillsammans med dig.

comment 0

Vi är Framtiden – de flesta har bara inte insett det än

     1. EU-valet gick sämre än vi hoppats, för svenska Piratpartiet

Vi visste att det var en gigantisk utmaning att nå 4% och ett mandat, men att rösterna skulle landa runt 0.6% är både sämre än vi trott och hoppats. Tough luck, vi får lära oss av det, gå vidare och bli bättre.

     2. EU-valet gick bättre än någonsin, för Europeiska Piratpartier

Det som gläder oss nu är att det här är det bästa valet någonsin för Piratrörelsen. Tjeckiska Piratpartiet landade på 14% och tre mandat, och tyska Piraterna höll kvar sitt. Det betyder att vi har fyra pirater i Bryssel, dubbelt så många som någonsin tidigare och en fyrdubbling från förra mandatperioden. Vi Europeiska pirater gick till val på ett gemensamt program, och ni som röstat på oss kan se er representerade i EU-parlamentet av våra tjeckiska och tyska kollegor.

Vår toppkandidat Mab (Mattias Bjärnemalm) kommer jobba kvar i Bryssel som tjänsteman och fortsätta arbeta bakom kulisserna för att stärka piraterna i EU och driva igenom förändring för starkare mänskliga rättigheter i den digitala eran, för politisk transparens, och mot korruption. Han kommer dessutom sända live varje vecka via Pirat TV, så att ni får kontinuerliga uppdateringar inifrån parlamentet.

3. Trots gårdagens resultat är Piratpartiet på väg framåt

Jag blev medlem i Piratpartiet strax innan riksdagsvalet 2014. Jag hade slutat läsa nyheter helt, för det knöt sig i magen av att se all smutskastning och den totala avsaknaden av politiska visioner. Men så av en slump damp jag in på ett blogginlägg av dåvarande partiledaren för Piratpartiet Anna Troberg, och det vände allt för mig. Helt plötsligt var det någon som såg samhällsutvecklingen som jag såg, någon som ville något själv, som hade bra värderingar och kopplade dem till konkret politik, som hade framtidstro. Jag blev medlem samma dag, men efter valet blev det tyst från partiet. Anna Troberg avgick, halva styrelsen likaså pga interna konflikter och besvikelse, all aktivitet i partiet stannade av, vi stod utan partiledare i nästan ett år.

DET var botten.

Det var fyra år sedan. Sedan dess klättrar vi uppåt. För tre år sedan fick partiet en ny partiledare i Magnus Andersson. Medlemsmötet rev upp ALL sakpolitik och började om med bara kärnan, vårt principprogram. Ett halvår senare kandiderade jag till styrelsen utan att egentligen ha varit aktiv i partiet över huvud taget. Min tanke var att jag har styrelseerfarenhet, och kan bidra organisatoriskt och strategiskt. Jag blev invald. Aktiviteten i partiet var minimal men det rullade. Vi började bygga upp sakpolitiken igen, lite i taget. Men istället för hundratals aktiva som tidigare var vi ett tjugotal, knappt. Men vi byggde vidare, för vi visste att vår politik, våra värderingar och våra visioner var relevanta och viktiga, och vi såg piratrörelsen växa internationellt; i Tyskland, på Island, i Finland, Luxemburg och Tjeckien tog pirater platser i kommuner, regioner, nationella parlament och Europaparlamentet.

För två år sedan klev Mattias Rubensson in som partisekreterare och det är helt overkligt vilken motor han har varit och är för organisationen. Mycket tack vare honom, och Magnus, lyckades vi över huvud taget ställa upp i riksdagsvalet i höstas. Och de sista veckorna innan valet fick vi en tillströmning av medlemmar och aktivister som vi lyckades hålla aktiva och som varit grunden för den betydligt starkare kampanj vi drivit nu till EU-valet. Går vi ner på komunnivå är det tydligt att i de kommuner där vi har en stark lokalförening, ett gäng pirater på plats som syns och hörs, där har vi presterat betydligt bättre än riksgenomsnittet. Det vi behöver göra nu är att tålmodigt fortsätta bygga gräsrotsrörelsen.

För även om inte så många har insett det än så är vi framtiden.

Min önskan nu är att alla ni som röstat Pirat, och känner er nedstämda över resultatet, att ni aktiverar er i partiet, hjälper oss bygga upp den organisation vi behöver för att på riktigt ta plats i samhällsdebatten. Det är ni som är partiet, och varje samtal, varje artikel, varje ny värvning, varje kreativ idé, varje insats är en pusselbit i att vi blir det ni vill att Piratpartiet ska vara. Vi är våra medlemmar, och vi syns och hörs om våra medlemmar syns och hörs.

Vi har massor av intressanta projekt på gång framåt.

  • Pirat TV kommer fortsätta efter valet, det kommer ändras lite, breddas och få ett tillskott genom Mabs LiveFromTheEP-sändningar. Gå med i vår discord för att bidra eller tipsa.
  • Vi har ett grymt program för Almedalen, där bland annat Tjeckiska Piraternas nya MEP Marcel Kolaja är färdig gäst, samt Ville Sirviö från Estniska (nu nordiska) projektet X-roads som möjliggör interoperabilitet inom offentlig IT. Vi hyr en hel bygdegård utanför visby där alla pirater är välkomna att crasha.
  • Det planeras att starta en oberoende pirat nyhetssida som lyfter de viktigaste frågorna i ett digitalt, frihetligt och medmänskligt samhälle. Vill du skriva? Koda? Designa? Prata? Organisera? Tycka? Maila mig.

Oavsett dina kunskaper och intressen finns det helt säkert sätt för dig att bidra och delta i dessa och andra aktiviteter, eller starta upp en lokalförening i ditt kvarter. Det är bara ett par knapptryck bort.

Vi representeras nu i EU av fler pirater än någonsin tidigare, vi växer internationellt, och vi växer långsamt men stadigt i Sverige. Jag har tålamodet och viljan att bygga vår rörelse starkare, för att lyfta några av vår tids mest avgörande samhällsfrågor till den plats de förtjänar i debatten. Med din hjälp ökar vi chanserna att lyckas.

 

Katarina Stensson
Vice Partiledare
Piratpartiet

comment 0

Vi kräver bättre skydd mot cyberhot

Häromdagen skrev jag och Piratpartiets #7 på EU-listan Maj Stenmark om cybersäkerhet i ny teknik. Läs nedan eller orginalposten här.

—————————————————————————————————————————————–

DEBATT. Vaga samordningsinsatser räcker inte för att garantera cybersäkerhet. Det behövs konkreta åtgärder för att skydda medborgare från digitala hot, skriver Piratpartiets EU-kandidater Katarina Stensson och Maj Stenmark.

I Socialdemokraternas valplattform till EU-valet omnämner de varken internet eller digitalisering. Men i en artikel i NyTeknik går de nu ut och försöker profilera sig på området cybersäkerhet. Inrikesminister Mikael Damberg säger att “cyberhotet är en av vår tids mest komplexa säkerhetsutmaningar”. Partiets toppkandidat betonar vikten av konkreta åtgärder och föreslår därför att EU ska inrätta ett cybersäkerhetscenter.

Men vad ska centret syssla med och vilka principer ska styra deras arbete? Det är oklart hur Socialdemokraterna ser på cybersäkerhetens specifika utmaningar. Det enda som framkommer är att centret ska ”hantera hot” och ”göra riskbedömningar” för att kunna ”upptäcka, stoppa och förebygga cyberattackar och desinformation”. Här märks det att Socialdemokraterna inte är ett parti som faktiskt tar digitalpolitik på allvar.

De som är kunniga om säkerhet i det digitala rummet vet att det är två helt skilda problem att försöka säkra innehållet i informationsflöden – till exempel att förhindra spridning av desinformation – och att säkra flödena i sig – till exempel att förhindra avbrott till följd av cyberattacker. Två utmaningar som kräver helt olika lösningar.

Läs mer: Socialdemokraterna: EU behöver ett center för cybersäkerhet

Som piratpartister utgår vår cybersäkerhetspolitik alltid från medborgarens säkerhet, till skillnad från Socialdemokraterna. Vi anser att följande tre åtgärder är avgörande för att garantera medborgares säkerhet.

1. Minimera datainsamling

Ett av de vanligaste problemen för vanliga medborgare när det kommer till cybersäkerhet är olika former av dataläckor. Ju mer data som sparas, desto större risk för läckor. Därför slogs vi för ett hårt krav på dataminimering i GDPR. Socialdemokraterna motarbetade oss genom att introducera generella undantag för företag som tycker det är i deras legitima intressen att lagra personlig data om användare. De har också i regeringsställning valt att inte ge Datainspektionen de resurser de behöver för att utöva tillsyn i enlighet med GDPR.

Slutligen vill Socialdemokraterna återuppta datalagringslagen, som kräver omfattande lagring av känsliga uppgifter om oss medborgare, trots ingen eller ringa samhällsnytta med denna lagring. Det innebär en ökad risk för läckor av medborgares personliga data.

2. Täppa till säkerhetshål istället för att hemlighålla och exploatera dem.

Cybervapen kan användas mot vem som helst, oavsett utvecklarens intentioner. Det innebär att ett virus som utvecklas av till exempel NSA för att hacka kriminellas datorer lika gärna kan kopieras och användas för att ta sig in i vanliga medborgares datorer, med bland annat utpressningar och bedrägerier som följd. Trots detta vill S att polisen ska stötta utvecklandet av sådana cybervapen, bland annat genom förslaget om hemlig dataavläsning.

Vi pirater vill satsa på att hitta och täppa till säkerhetshål i program som används av vanliga medborgare, snarare än att hemlighålla dem för egna syften. Så stärker vi cybersäkerheten för våra medborgare.

3. Stärk den fysiska infrastrukturen och utveckling av fundamentala protokoll.

Det absolut viktigaste vi kan göra för medborgarnas cybersäkerhet är att arbeta förebyggande. Vi behöver stärka den fysiska infrastrukturen, så att den kan motstå angrepp och skicka trafiken runt problematiska punkter. Vi behöver stödja utvecklingen av de fundamentala program och protokoll som ligger till grund för mycket nätanvändande idag, som till exempel Apache, OpenSSL eller PGP. Där kan EU-stöd göra enorm skillnad. Ett sådant program har Piratpartiet varit med och inlett genom vår tyska representant i Europaparlamentet.

Om Socialdemokraterna vill vara med på Piratpartiets tåg mot ett säkrare digitalt samhälle så välkomnar vi dem ombord. Om inte så har medborgarna möjlighet att välja representanter som både förstår digital säkerhet och arbetar för medborgarnas bästa genom att rösta på Piratpartiet i EU-valet nästa vecka.

Katarina Stensson, tek.lic. i fysik samt kandidat till Europaparlamentet för Piratpartiet

Maj Stenmark, Doktor i Datavetenskap samt kandidat till Europaparlamentet för Piratpartiet

comment 0

Representation på liv och död

Idag är det internationella kvinnodagen.

En fråga jag anser att vi pratar alldeles för lite om inom jämställdhetsdebatten är det största problemet med bristande mångfald inom tekniksektorn, nämligen att majoriteten av de som skapar produkter som vi alla använder dagligen är vita män.

Då pratar vi alltså om allt från tamponger till datorspel, alla tekniska produkter och tjänster (ja, en tampong är en teknisk produkt som tas fram av bl.a. ingenjörer).

Jag har absolut inget emot vita män, men all forskning och erfarenhet pekar på hur viktigt det är att förstå användaren för att kunna skapa en produkt som är värdefull och funktionell för denna. Chansen att skapa värdefulla produkter för kvinnor ökar om kvinnor är aktiva i att ta fram dem.

Detsamma gäller såklart alla andra grupperingar man kan göra i samhället, inte bara just kvinnor/män.  Det är därför jag skriver mångfald ovan. Man bör t.ex. ha cyklister, fotgängare, bilister och kollektivtrafikanter med i arbetet med nya trafiklösningar, för det är en aspekt av mångfald som är relavant i just det fallet.

Men just aspekten kvinna/man syns tydligt när det gäller t.ex. datorspel, där många kvinnor känner att spelen ur deras perspektiv hade haft större värde om de designats annorlunda. Vi hade med största sannolikhet haft fler kvinnliga spelare om vi haft fler kvinnliga spelutvecklare och speldesigners. Men den här bristen på kvinnor i techbranchen visar sig även på mer akuta, rent livsfarliga sätt, t.ex. när säkerhetsutrusting i bilar är designade för personer av manlig medellängd. Det får direkta konsekvenser i skadestatistiken. Detsamma gäller vid läkemedelstestning eller i prioriteringen av vilka produkter man väljer att satsa på. För läkemedel har det visat sig att man satsar betydligt mer på att ta fram läkemedel mot sjukdomar som är vanliga bland män, än på de som är vanliga bland kvinnor. Hade det kunnat undvikas med fler kvinnor i beslutsprocesserna? Mycket pekar på det.

Vissa påstår att representation inte spelar roll, vilket är en lögn. Representation kan vara skillnaden mellan liv och död i vissa fall, och ofta är det kvinnors liv som får ta smällen när representationen inte finns där.

Det är otroligt synd att många kvinnor väljer bort teknikyrken på grund av fördomar om vad ett jobb inom teknik innebär. Det är tekniksektorn som till stor del kontrollerar vår vardag, genom de produkter och tjänster den skapar. En större mångfald inom tekniksektorn vinner vi alla på.

 

 

 

comment 0

EU är inte bättre än de politiker vi skickar – skicka rätt

Den 26 maj 2019 är det Europaparlamentsval. Mitt i svenskt regeringskabbel ger tanken på det mig lite glädje. I EU-valet spelar vår röst nämligen liiite större roll. EU-parlamentarikerna agerar friare som individer än vad de tillåts göra på nationell nivå. Partipiskan är helt enkelt inte lika stark, och vårt personval har större effekt.

Vi vet hur stor betydelse Piraters närvaro har haft i Bryssel, både genom Amelia Andersdotter och Christian Engström, och senaste mandatperioden genom tyska Piratpartiets Julia Reda. Nu ser det ut som att vi kommer få minst tre tjeckiska pirater i EU, sannolikt en luxemburgs, och förnyat förtroende för en tysk. De tjeckiska piraternas arbete för transparens och antikorruption i sitt hemland kan gott få inspirera EU’s framtid.

Europeiska pirater har sedan ungefär nio månader arbetat tillsammans för att sätta ihop ett gemensamt program för EU-valet 2019, CEEP, vilket står för Common European Election program. Det innebär att pirater från olika EU-länder inte bara kommer samarbeta i Europaparlamentet, utan att vi kommer gå till val på samma politik.

Den del som ligger mig varmast om hjärtat är “Education, culture and research”. Om jag får en plats i EUP är det här jag vill lägga en stor del av min energi. Kunskap växer när vi delar den, och ska inte låsas in bakom paywalls, och möjlighet till utbyten genom utbildning har positiva effekter på både innovation och kulturell förståelse. Dessutom har EU’s satsningar på forskningsfinansiering stor påverkan på Europas framtida utveckling och möjligheter i konkurrens med växande ekonomier på andra kontinenter. Har man som jag jobbat inom forskning vet man hur internationell forskningsvärlden är och hur viktigt internationellt samarbete är för en liten nation som Sverige.

#EUval2019

PS. Vill du hjälpa oss i kampanjen? Hör av dig! katarina.stensson@piratpartiet.se

comment 0

ska man behöva göra allt själv i den här jävla världen

… frågar jag mig mest hela tiden.

Förutom när det gäller matlagning (tack Gustavo).

Men de där stora grejerna. Det finns så många problem i världen, och så många som inte försöker lösa dem.

Några som faktiskt försöker lösa de samhällsutmaningar som de senaste decenniernas teknikutveckling har ställt oss inför är Piraterna, och jag kan inte annat än tacka BigBang för att exakt rätt mängd obalans fördelad på exakt rätt sätt ledde till att jag fann dem för lite drygt fyra år sedan.

Nästa vecka väljer vi vår EU-lista och det var inte svårt att tacka ja till min nominering. Speciellt spännande känns det att få kampanja bredvid Mab, som med sina 10 års erfarenhet från EUP i Bryssel bör vara förstahandsvalet för varje röstberättigad från Trelleborg till Treriksröset som tror på en frihetlig och demokratisk framtid.

Annars kan ni rösta på mig, det går också bra.

Jag kommer kämpa för att politik baseras på kunskap, att vi samarbetar för att kunna göra skillnad på riktigt, och att vi sätter frihet och medmänsklighet främst.

Vill du hjälpa mig i min kampanj? Följ, gilla, dela, dra ihop några vänner och bjud in mig, hjälp mig skriva eller planera kampanj? Hör av dig, det blir kul!

#EUval2019

comments 2

Incitament för fusk i en kunskapscentrerad skola

De finns inte.

Ta bort betygen, ta bort incitamenten för att fuska, eftersom fusk då inte leder till något annat än sämre kunskapsinhämtning för dig själv.

Man brukar nämna 4 syften med bedömning i skolan:

1. Antagning till högre utbildning.
2. Information för att eleven ska veta hur hen ligger till (summativ) och vad som krävs och hur hen ska kunna uppnå kunskapsmålen (formativ).
3. Utvärdering och kontroll av utbildningen/skolan/läraren.
4. Motivation.

Nu ska jag berätta varför betyg inte är en bra metod för bedömning för något av dessa fyra syften.

1. Antagning till högre utbildning.

Det här är den enda punkten där betyg funkar hyfsat bra. Vi vet till exempel att de som blir antagna på betyg generellt sett klarar sig bättre än de som blir antagna genom högskoleprovet. Däremot är det långt ifrån optimalt. En av anledningarna är de senaste årens extrema betygsinflation. Ett annat är betygens generella natur, många får inte chansen till den utbildning de drömmer om för att de inte är tillräckligt bra på “allt”, oavsett hur passionerade och kunniga de är i de mest relevanta ämnena.

Bättre alternativ till betyg som antagningsmetod: Öppen intagning (finns många exempel där detta funkar bra), specialiserade intagningsprov eller arbetsprover (används redan idag på många “kreativa” utbildningar), osv.

2. Summativ och formativ information.

För detta funkar betyg utomordentligt dåligt. Elever behöver mer kontinuerlig och specifik feedback än ett A-F betyg (eller vilken annan skala som helst för den delen) en gång per termin.

Alternativ: Kontinuerliga (digitala) uppgifter och quiz på dagens ämne som ger läraren möjlighet att snabbt se kunskapsgap och addressera dem. Att eleven även själv kan se och följa sin kunskapsutveckling när resultat och mål kan lagras och visualiseras digitalt är naturligtvis en enorm möjlighet. Utan betyg hamnar också den faktiska kunskapen i fokus, incitament att t.ex. fuska försvinner.

3. Utvärdering och kontroll.

Betygsinflation samt variationer och godtycklighet i bedömningar utifrån vagt formulerade betygskriterier gör betygen olämpliga för att utvärdera kvalitet på undervisning.

Bättre alternativ: Nationella proven är redan idag ett bättre verktyg för detta, och kan stärkas genom randomiserad eler central rättning. Ju mer digitala vi blir, desto bättre dataunderlag finns för kontinuerlig utvärdering. Stickprov, kontroller, inspektioner kan naturligtvis också användas, förslagsvis inte enbart som kontroll utan för att ge konstruktiv feedback för utveckling av verksamheter.

4. Motivation.

Stress, utbrändhet, dålig mental hälsa, skolavhopp mm. är till stor del en följd av skolans tro på betyg som motivation. Motivation byggs bäst om du får använda dina starka sidor och känna att du är bra, att du klarar saker som från början var svårt. Detta görs inte i dagens skola. Dagens skola är likriktad, stelbent och nedtryckande för de unga som inte passar in i mallen. Och faktum är att allt färre passar in i mallen idag. Historiskt har det funnits ett värde för samhället i att vara “normal”. Idag, mycket tack vare internet och den digitala utvecklingen, är det de udda, kreativa, specialiserade och konstiga som är i majoritet och som tar vårt samhälle framåt. De unga kommer ditcha skolan som källa till kunskap och utveckling om inte skolan hänger med i utvecklingen. De kan hitta sin kunskap på andra ställen. Skolan blir ett fängelse.

Alternativ till betyg för motivation: Utforma skolmiljö och schema i enlighet med forskning på hur vi bäst lär oss. Det finns t.ex. stöd för olika triggers som hjälper oss komma i en så kallad “flow state”, där vi kan vara upp till 5 ggr mer produktiva. Det innefattar t.ex. att vi behöver sova ordentligt, känna ansvar och meningsfullhet i det vi gör och att få pass av 90-120 minuter ostört arbete.

Låt politiker möjliggöra förändring, och lärare förändra

Många av dessa förändringar kan inte genomföras av politiker, utan behöver arbetas fram (tillsammans med forskare) av de som är centrala i skolan: lärare och skolledare. Det politiker kan göra är att se till att lärare har tid och möjlighet att utveckla skolan, genom att t.ex. minska lärares arbetsbörda, ge tillgång till kontinuerlig fortbildning, förstatliga skolan och flytta ansvar och makt till lärare (decentralisering på riktigt), skapa regelverk som möjliggör innovation i skolmiljön och reformera skolinspektionen till en effektiv och rådgivande kontrollfunktion snarare än straffande. Rektorsutbildningen skulle rimligtvis också göras tillgänglig innan du innehar en rektorstjänst, och all mjukvara som blir krav för skolan (t.ex. digitala nationella prov) måste vara under öppen källkod.

Med en sån skola skulle jag också vilja bli lärare.

Ps. Jag skrev 80% av denna artikel för 6 månader sedan appropå något som jag inte minns, en diskussion om vad man ska göra åt fusk i skolan antar jag. Hur som är innehållet i artikeln viktigt så jag skrev klart den nu, utan appropå..